Uppmuntran ala PD del: 2

Rapport för en Spyhink 86:

Mitt försök till uppmuntran av mig själv medelst shopping gav inte något mera varaktigt resultat.
Så tillbaka till den gråa vardagen så var det väl bara sviterna av ölen som var någorlunda varaktiga.
Så då var man tillbaka i ruta ett igen.
Men vad fan skam den som ger sig.
Så efter några dagars fundering kom jag fram till att brudraggning var skojigt åtminstone i min ungdom så varför inte prova på det?
Nu är det emellertid så att jag har legat av mig en smula under åren så något hjälpmedel kunde nog behövas tänkte jag.
Nu har jag ju förståss inte någon röd sportbil och båten håller ju på att sjunka så vad fan skulle jag ta till?
Det sägs att hundtricket är osvikligt så jag fick välan ordna med ett dylikt djur.
I bekantskapskretsen finns det ett perfekt exemplar av den arten för att locka till sig damer med.



Lilla D som hon heter är ett perfekt litet charmtroll som nog skulle få det hårdaste hjärta att vekna tänkte jag.
Så sagt och gjort en solig vårlördag lastade jag det lilla livet på mitt fordon och drog ut i spenaten.


Reaktionerna uteblev inte.
Den lilla valpen drog till sig damer som flugor till något hon lämnat efter sig.




Och en del av dom kanske var lite väl unga.



Grejen var bara den att det var hunden och inte "hussen" som dom gullade med.
Så även denna gång gick jag bet men jag fick ju i alla fall lite solbränna och ont i benen.

Sensmoral:
Om du vill umgås med någon som verkligen gillar dig - Umgås med dig själv.


Er ständigt sökande PD

Uppmuntran ala PD

Rapport från en Spyhink 85:

Jag har känt mig en smula dyster på sista tiden på grund av diverse världsliga motgångar.
Så då tänkte jag att jag behövde muntra upp mig lite.
Hur gör man då när man skall försöka bli på bättre humör tänkte jag.
Och efter att ha surfat runt lite i cyberrymden på diverse bloggar här och där så förstod jag att shopping är det ultimata medlet mot dysterhet.
Jag har ju lite fobier för att ranta runt i butiker och trängas med andra lyckotörstande medborgare men tänkte att jag får välan offra mig för den goda saken.
Sagt och gjort jag begav mig ut i vimlet i ett av stadens köptempel och funderade över vad som skulle kunna tänkas muntra upp just mig.
Då får jag syn på en liten exklusiv butik med hyllor och diskar dignande av muntrationer.


Här ska shoppas tänkte jag och försåg mig med försvarliga kvantiteter av butikens utbud.
När jag hade förlustat mig färdigt i den butiken var det så väl ordnat att jag bara behövde gå in i butiken bredvid för att än en gång drabbas av extatisk eufori av allt som den butiken hade att erbjuda.
Även i den andra butiken plockade jag till mig av varorna av hjärtans lust och försåg mig från hyllor och staplar tills jag knappt orkade bära mer.


Så rustad för glädje och gamman tyckte jag att det kanske skulle vara ändå roligare om jag delade guds gåvor med någon.

Så jag tog och åkte hem till min gode vän Y och erbjöd honom att dela min glädje.


Hunden D såg först en smula skeptisk ut när jag kånkade in alla varor men när hon hade fått lukta på vissa delar av bagaget så tyckte även hon att det var helt okay.


Ja sen förlustade vi oss tills vi vart trötta och dästa och resten är en helt annan historia.

Sensmoral:
Delad glädje är hälften var.

Er något mindre dystre PD

Inget Aprilskämt!

från och med denna dag 1:a April 2009 gäller den lag som de svenska lagstiftarna hoppas ska sätta stopp för sk otillåten fildelning på internet och fru Justitita applåderas tydligen inte av alla.

Bild från en annan blogg någonstans ute i internetetern.



Vi vill härmed understryka att vi inte har något att skafafa med varken den blogg eller själva bilden som här endast länkats - i fall det är någon vilsekommen piolkis ute och letar efter vad de nu letar efter för tillfället.

/red